Tänk om jag inte har rätt etikett?
1/3 är kvar, men jag behöver omgående skriva av mig lite frustration när han påstår att
Wilhelm Moberg romantiserar det svenska folket. Västerbro vänder och vrider på uttrycken för att hitta en etikett på svenskheten och antyder att vi nog är egoistiska i nödstund.
Man blir besviken när en prisbelönt bok av denna kaliber har behov av en sådan klassificering. Svensken är självklart inte på ett visst sätt.
Vi är några miljoner individer. Om vi fick omtanke som barn kanske vi sen kan visa omtanke i svåra stunder, eller... Och visst finns även egoister.
Jag är precis som Moberg uppvuxen vid Bjurbäcken i Småland och jag har aldrig sett hans skildringar som romantik. Det är enskilda trovärdiga skildringar av människor som tar tag i sin nödsituation. Vissa flytt, andra flytt int.
Orsaken till att jag lyssnar till denna bok, (som i stort är bra) är att jag söker en bild av verkligheten för min farfars far Anders Kall, hans far Anders Hult och hans far Anders Löngren. Dessa båtsmän i tre generationer var del i bevakning av sjöfarten på Östersjön som var den främsta transportvägen i vårt avlånga land i början av 1800-talet innan järnvägens tid. I svältens tid var det en kamp med isläggningen i Bottenviken.