Tänk om! Öppet brev till Sveriges Partiledare.
resultatet i väljarundersökningarna? Reaktionen är
förvirrad: röster av missnöje, oförstånd, rasism, you name it?
Därför tyckter jag att det är juste med en ledtråd i mörkret,
från en väljares perspektiv. Varsågoda!
Majoriteten av väljare visas sparsam omtanke i massmedia.
Den verklighet som beskrivs är mest tillägnad ett antal
minoriteter, t.ex. krigsoffer, brottslingar, arbetslösa, bostadslösa,
nykomna/oetablerade invandrare, vårdtagare, eliten m.fl.
SVT nyheter har nog fler rubriker på "Död" än vi hittar på Fonus.
Hur påverkar denna publicistiska marknadsföring tillväxten på
svenska lagens bakgård?
Vart vänder man sig för att få uppmärksamhet?
De flesta av oss tillhör inte dessa grupper men känner
starkt hotet av krig, miljöhot, korrumption, terrorism, våldtäckt, inbrott,
olyckor, dålig mat, vård och skola, mobbing, arbetslöshet,
bostadsbrist/priser m.m.
Som väl är har de flesta av oss ett liv utanför allt detta och i bästa fall
i viss trygghet.
Var befinner sig då politikerna? Av debatten att döma så är
deras verklighet nästan identisk med ovan beskrivna
minoritetsland.
Men de bildar ockkså en alldeles egen minoritetsgrupp på grund av
sin dåliga image av ärlighet.
Stilen har vuxit fram under de senaste decennierna och är nu
en naturlig del av varje debatt. De undviker kategoriskt att svara
på obehagliga frågor.
De slingrar sig och svarar i stället på något helt annat.
Förnuftsvidrigt, men människor i vårt land är förnuftiga
och ser direkt denna oärlighet.
De flesta av oss mår faktiskt riktigt illa av att höra er politiker
prata gägga i stället för att uttrycka er uppriktiga mening.
Detta ger tillsammans med korumptionshistorierna bilden av
politiker som en opålitlig skara vämjeliga lögnhalsar.
Hur ska vi klara att välja parti i denna situation?
Svårigheten är att känna igen sin verklighet, i den intensiva
debatten som djupdyker i minoriteternas problem. Och vid
syrebrist så slingrar politikern in sig så hen blir oförståelig.
En person som inte kan erkänna ett fel har svårt att bli älskad.
Hur påverkas egentligen väljarsiffrorna,
eller vad gör Jimmy Åkesson för att åtnjuta väljarnas föetroende?
Det mesta gör de andra partiledarna åt honom genom sin
"sticka huvet i sanden" beteende. Åkesson har också
blivit lite strykpojke (martyr) och har hittils inte behövt oroa
sig över att förlora något. Han kan därför agera med en mer
öppen image och förefaller betydligt ärligare än en genomsnittlig
politiker.
Han har också visat ett resolut civilkurage vid oegentligheter
begågna av partiets företrädare. Lite diskussioner och snabb
avgång. Exempel på motsvarande rensning i andra partier har
varit segare.
Åkesson befrias också till stor del från att redogöra för en politik
som täcker hela samhällets behov (speciellt i partiledardebatter).
Han kan i stället i försvar lungt utrycka sina ärliga åsikter i vilka många väljare
väljare tycker känna igen sig. Han svarar på ett sätt som
vi förstår och uppfattar som logiskt i ett sammanhang, inte
minst till själva frågan. Det hör ju tyvärr till ovanligheterna att
en politikers svar har ett direkt logiskt samband med ställd fråga.
Jimmy Åkesson slingrar sig inte ofta som andra politiker.
Han verkar tro på vad han säger.
Det är troligt att de som nu ansluter sig till SD har enormt
varierande förväntningar på partiet. Om trenden får
fortsätta och SD därmed snart kommer i regeringsställning
blir detta ett verkligt problem, eftersom programmet
som uttryctks och partiets underförstådda meningar troligen
skapar konflikter.
Jag föreslår en omgående satsning görs på SFP
utbildning av politiker.
Varma sommarhälsningar
Ivander
Ack så sant, så sant