Dags att visa bedragaren lite omtanke
Nyheter om telefonbedrägeri duggar tätt
och vi får många möjligheter att tycka synd om deras offer.
Men vem bryr sig om de stackars bedragarna?
De stackare som inte orkar uträtta något hedervärt i samhället,
de ynkryggar som endast vågar utmana åldringar,
de hjärnhandikappade som bara får uppmärksamhet genom förstörelse,
de vrak som känner sig betydelsefulla genom att sätta skräck i andra,
de korrumperade som inte kan motstå andras egendom,
de som dras in i brott för att de inte har mod att följa sin egen känsla
etc.
Vår reaktion (i mycket styrd av massmedia) är ofta fokuserad mot offer
och att få känna att vi tycker synd om dem.
”Att tycka synd om” är egentligen bara en frisedel för eget samvete för må bra utan att ingripa.
Men lyckligtvis har många en äkta medkänsla
och agerar för att hjälpa och förbättra.
Vi som råkar ut för bedragare, utan att bli offer har faktiskt en fantaststisk
möjlighet att hjälpa bedragaren.
Vanliga reaktioner som att uttrycka aggressioner, slänga på luren
eller på annat sätt visa sin rädsla ger nog bara positiv bekräftelse till bedragar-imagen.
Om vi i stället intar attityden att vi pratar med en vilsen stackare,
som behöver hjälp, då kan vi kanske väcka en tanke?
Vi kan uttrycka vårt medlidande med att vänligt fråga t.ex. om han verkligen trivs med att vara en sån ynkrygg att han måste lura andra.
Jag har fått flera samtal från Nigeria och någon som påstår att de representerar Microsoft erbjuder sig att fixa ett fel i min PC.
Mitt svar är då ”I don’t believe you have the right competence
since you’re just an ordinary criminal”.
Mitt förslag är alltså:
När du identifierar en bedragare I telefon,
Känn efter vad det är för en typ
och fråga om han/hon verkligen trivs med det.
Kanske du kan få någon att tänka om.
PS. Det finns förstås flera stackars missanpassade typer än bedragare.
Se till t.ex. mitt blogginlägg ”Mod att se” 2013-03-09.
och vi får många möjligheter att tycka synd om deras offer.
Men vem bryr sig om de stackars bedragarna?
De stackare som inte orkar uträtta något hedervärt i samhället,
de ynkryggar som endast vågar utmana åldringar,
de hjärnhandikappade som bara får uppmärksamhet genom förstörelse,
de vrak som känner sig betydelsefulla genom att sätta skräck i andra,
de korrumperade som inte kan motstå andras egendom,
de som dras in i brott för att de inte har mod att följa sin egen känsla
etc.
Vår reaktion (i mycket styrd av massmedia) är ofta fokuserad mot offer
och att få känna att vi tycker synd om dem.
”Att tycka synd om” är egentligen bara en frisedel för eget samvete för må bra utan att ingripa.
Men lyckligtvis har många en äkta medkänsla
och agerar för att hjälpa och förbättra.
Vi som råkar ut för bedragare, utan att bli offer har faktiskt en fantaststisk
möjlighet att hjälpa bedragaren.
Vanliga reaktioner som att uttrycka aggressioner, slänga på luren
eller på annat sätt visa sin rädsla ger nog bara positiv bekräftelse till bedragar-imagen.
Om vi i stället intar attityden att vi pratar med en vilsen stackare,
som behöver hjälp, då kan vi kanske väcka en tanke?
Vi kan uttrycka vårt medlidande med att vänligt fråga t.ex. om han verkligen trivs med att vara en sån ynkrygg att han måste lura andra.
Jag har fått flera samtal från Nigeria och någon som påstår att de representerar Microsoft erbjuder sig att fixa ett fel i min PC.
Mitt svar är då ”I don’t believe you have the right competence
since you’re just an ordinary criminal”.
Mitt förslag är alltså:
När du identifierar en bedragare I telefon,
Känn efter vad det är för en typ
och fråga om han/hon verkligen trivs med det.
Kanske du kan få någon att tänka om.
PS. Det finns förstås flera stackars missanpassade typer än bedragare.
Se till t.ex. mitt blogginlägg ”Mod att se” 2013-03-09.
Vet inte om jag vill hålla med i dina tankar här, Ivander. Är inte helt övertygad om att alla bedragare är :" .. stackare som inte orkar uträtta något hedervärt i samhället,
de ynkryggar som endast vågar utmana åldringar,
de hjärnhandikappade som bara får uppmärksamhet genom förstörelse,
de vrak som känner sig betydelsefulla genom att sätta skräck i andra,
de korrumperade som inte kan motstå andras egendom,
de som dras in i brott för att de inte har mod att följa sin egen känsla
etc." Jag tror helt enkelt att väldigt många bedragare bara är som alla andra affärsmän; de försöker lura av en kund så mycket pengar som möjligt med minsta möjliga arbetsinsats. Om du vill få en bedragare att tänka om, kanske det är ett "hederligt arbete" du borde erbjuda istället för en moralkodex. ? ...