Försenat
därav detta inlägg.
Tyvärr har jag nog inte fattat vad en blogg egentligen är...
Jag har försökt likna bloggen vid en folksamling på ett torg...
Massor av okända personer omkring kan höra vad jag säger,
men i bloggen saknar jag möjlighet att se min omgivning och
jag har ingen metod för att väcka en specifik persons uppmärksamhet.
Och allting, från vad som helst till det outsägbara,
verkar uttryckas adresserat till vissa av alla utan adress
Vem är det som försöker hitta något vettigt i denna soppa?
Finns det en unik form av agorafobi (torgskräck) för bloggen?
I så fall lider jag säkert av sådan.
Hej min kära älskling! Mycket träffande beskrivning av känslan som kan drabba en när man ställs inför den här möjligheten (och omöjligheten). Det ÄR ett risktagande, för man vet ju aldrig vem som eventuellt kommer att läsa ens blogg och kommentera det man skrivit. jfr mitt ångestladdade Vad roligt...eller? Kram! DA